Litar jag mer på dig om du är genomskinlig?

Genomskinlighet. Transparens, vart är den och varför är den lite av en bristvara i dagens samhälle. Jag hade gärna sett fler organisationer jobba så transparent det bara går, och det gäller inte bara vinstdrivande företag. Friidrottsförbundet hade nog fått lite mindre skit om de inte dragit ut på historien med Aregawi till exempel (Landén & Sunnervik 2016). Detta är bara ett av många exempel där lite ökad transparens skulle inneburit att ett anseende kunde förbli lite högre istället för att dippa på grund av att man stänger dörrarna för insyn. Än värre känns det kanske på grund av att man i dagarna innan valde att vara väldigt kryptisk i sina svar angående Aregawi, vilket bara ökar osäkerheten om vad man sysslade med på idrottsförbundet. Sedan om jag ska vara demokratiskt och ge båda sidor en chans så finns det säkert ett stort reglemente som styr över vad som får komma ut i media och inte under pågående utredning, men då bör man också göra detta klart.

Coombs och Holladay (2010:43) talar om hur transparens ofta ses som en kvalitetsstämpel hos en organisation. Transparens ska betyda att man är genomskinlig i sin handling och innefattar även fri insyn (Ibid.). Samtidigt så menar vissa forskare att man som organisation inte kan avslöja all sin information eftersom det är väldigt opraktiskt. Man talar också om transparens mer som ett verktyg som man kan använda sig av som organisation istället för en kvalitet som man besitter (Coombs & Holladay 2010:44f).

Några som fått utstå hård kritik de senaste veckorna för sin bristande transparens är SVT, som med melodifestivalen (efter detta refererat som mello) varit på tapeten. Mello och cirkusen som rör denna festival har dragit fram genom land och rike och dragit in tittarsiffror och lockat stor exponering, men vilka är det som sponsrat festivalen (Paulsson 2016). Att mystifiera eller att dölja vilka som är med och finansierar denna produktion förutom vi skattebetalare känns lite skumt. Visst vissa av sponsorerna får sin plats i TV-rutan, men varför dessa och till vilket värde? Det framgår av Paulsson’s (2016) artikel att mello sponsras men hon undrar av vilka, och vilken form av demokrati det är som Svt lever i när de inte behöver förklara vilka de är som står bakom evenemanget. Jag är beredd att hålla med Johanna Paulsson (2016), Svt är public service och bör därför vara transparenta i sina ageranden samt att det uppkommer en viss mystik i vilka sponsorerna är och vilka som kan sitta på den makten och den kontakten. Samtidigt som det finns ett dilemma i själva sponsorbiten hos SVT, så har jag fruktansvärt svårt att förstå hur de klarar att ha vissa produktioner utan sponsorer, hur är det ens ekonomiskt möjligt. Mello visar sig visst bara vara toppen på isberget som är sponsrade evenemang hos SVT (Lindqvist 2015). Sponsring får ske i 20 evenemang om året (SVT u.å). Man har också tydligt gått ut från SVTs håll och berätta i klara ordalag om varför sponsring är nödvändigt (Hrustic 2013). Det vi kan säga efter denna debatt är i alla fall att SVT inte är helt transparenta, vilket känns lite tråkigt när det är public service vi pratar om.

En annan debatt som varit på tapeten på senare tid är den om FIFA och det nya ledarskapet. Efter att herr Blatter åkt ut på grund av sitt smusslande och väldigt icke-transparenta förhållningssätt så är nu en ny herre invald (Littorin 2016). Herr Infantino, som ska återställa Fifas skamfilade rykte samt öka transparensen. Men hur återfår man förtroende för en organisation som FIFA? min relation till FIFA är att man inte kan lita på dem. Swann (2014:2) är inne på att relationer kräver tillit och tillit kräver transparens. Littorin (2016) beskriver det ganska väl, alla fina ord om transparens försvinner lätt när man ser samma lyxhotell, limousiner och lobbyister i jakten på rösterna. Jag är benägen att hålla med. För om relationen målas ut som den samma i medier som innan, med lobbyister som jagar röster åt sina delegater stämningen verkar vara den samma, hur ska då min relation kunna förändras? Kan man ha tillit till något man inte har någon insyn i då? Jag känner ju ändå en rätt så hög tillit till SVT trotts att de inte vill berätta om alla sina sponsorer till Mello, så faller kanske Swanns (2014) argument lite där? Men det ligger ändå något i att man får en förhöjd tillit samt ett starkare förhållande till organisationer som visar upp en tydlig transparens, jag har tidigare nämnt Patagonia i bloggen. De arbetar på ett väldigt öppet sätt i hårda tider. Som med deras ull-kris med Ovis 21 (Michelson 2015). Då de öppet gick ut och talade om vad de planerade för åtgärder (Patagonia 2015), och i kommentarsfältet så fick de både ris och ros för den åtgärden.

Vi har tidigare nämnt hur man kan använda transparens som ett slags PR verktyg (Coombs & Holladay 2010:45). Detta ser jag som ett utmärkt tillfälle för att både bygga relationer, och öka tilliten som Swann (2014:2) är inne på. Detta skulle man också kunna uttrycka att Patagonia gör. De gjorde ett inlägg på sin blogg då medarbetare fick berätta om förmånerna med att arbeta hos Patagonia (Patagonia 2016). Självklart när man stöter på sådant här får man vara en gnutta kritisk och anta att de som ställde upp kanske får en extra slant för det, eller att det rent utav är skådisar. Dock så fungerar det, jag tycker jag får insyn i företaget och relationen stärks. Att de i samma inlägg lyckas få med värmande budskap om att stärka familjebanden och berättar om vilka nationella riktlinjer som existerar i Amerika för större företag (Patagonia 2016), stärker så klart bara deras aktiekurs och min relation till företaget. Man kanske kan tycka att jag sväljer allt med hull och hår nu, men samtidigt om jag känner mig själv rätt så skulle jag vara väldigt kritisk mot detta företag om de började visa upp osunda värderingar.

Sammanfattningsvis så känns det som att teoretikerna har rätt i transparensens fördelar, utmaningen för företagen verkar vara att följa transparensens riktlinjer, men om man lyckas bra som i fallet med Patagonia så är jag med på tåget.

 

Refrenser:

Coombs, W Timothy & Holladay, Sherry. (2010).. Första upplagan. West Sussex: Blackwell Publishing.

Hrustic, Edina. (2013). Sponring gör musikfesten möjlig. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/sponsring-gor-musikfesten-mojlig [Hämtad 2016-03-17]

Landén, Petter & Sunnervik, Linus. (2016). Så mörkade förbundet Aregawis doping. http://www.expressen.se/sport/friidrott/sa-morkade-forbundet-om-aregawis-doping/ [Hämtad 2016-03-14]

Lindqvist, Hugo. (2015). DN – SVTs intäkter från sponsring ökar. http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/svts-intakter-fran-sponsring-okar/ [hämtad 2016-03-17]

Littorin, Jens. (2016). DN – Jens Littorin: Svårt att överträffa de FIFA-skandaler som varit. http://www.dn.se/sport/fotboll/jens-littorin-svart-att-overtraffa-de-fifa-skandaler-som-varit/ [Hämtad 2016-03-17]

Patagonia. (2016). Patagonia Supports Paid Leave, You Should Too.   http://www.thecleanestline.com/2016/03/patagonia-supports-paid-leave-you-should-too.html [Hämtad 2016-03-17]

Patagonia. (2015). The Cleanest Line – PETA’s Wool Video [Updated]. http://www.thecleanestline.com/2015/08/petas-wool-video.html [Hämtad 2016-03-07]

Paulsson, Johanna. (2016). DN – Sporten och Schlagern sitter i samma båt. http://www.dn.se/kultur-noje/sporten-och-schlagern-sitter-i-samma-bat/ [Hämtad 2016-03-17]

SVT. (u.å). Sponsring. http://www.svt.se/tittarservice/hitta-svar/program/sponsring [Hämtad 2016-03-17]

Swann, Patricia (2014) Cases in public relations management – the rise of social media and activism. 2a upplagan. Routledge

Hur många kriser ryms i ett dopingsfall?

Det har de senaste dagarna uppkommit två relativt uppdagade dopningsfall som man nästan inte kunnat undgå att missa, Abeba Aregawi och Maria Sjarapova (Roos 2016a). Båda toppatleter i sina respektive idrotter, friidrott och tennis. De har åkt fast för Meldonium (Ibid.). Meldonium som är en hjärtmedicin som man förövrigt bara bör förtäras i max sex veckor , inte i tio år vilket är perioden som Sjarapova har förtärt substansen (Roos 2016b). Det är inte bara två personliga kriser utan även ett gäng sponsorkriser, förbundskriser och anseendekriser som kan räknas in i denna kris-gryta om du frågar mig. Det är aldrig kul med doping tycker jag, men det är ganska så intressant att se vilka av sponsorerna som hoppar av det sjunkande skeppet eller ej. Samt hur idrottarens land reagerar och även hur internationella och nationella förbund reagerar. I Sverige har vi en relativt låg tolerans gentemot doping. Aregawi riskerar åtta års avstängning på grund av hur våra förbund aktivt motarbetar doping (Durefelt 2016). Sjarapova å andra sidan får inte höra samma hårda jargong från sitt hemland. Då den ryska tennischefen vill att Sjarapova ska spela i OS trots dopingen (Reuters 2016). Normer och värderingar ser olika ut i olika delar av världen, det som verkar självklart för oss, det vill säga ett hård straff mot doping är inte det i andra delar av världen.

Om vi då tittar på vad litteraturen säger om kriskommunikation och då främst modellen som heter situationsanpassad kriskommunikation. Eller SCCT som den här efter kommer benämnas. SCCT innebär att man anpassar sin kommunikation efter situation, historia, nuläge och relationer för att positionera sig på ett effektivt sätt i krisen (Coombs & Holladay 2010:247f). Den verkar genomtänk och bra på många sätt, och jag skulle nog själv applicera den på kriser som inte slår internationellt. För den lucka jag ser i modellen är att den inte går att applicera i globala kriser då kultur, värderingar och normer inte ser lika ut i alla länder. John Milton-Smith (2002:132ff) är inne på samma sak och menar att globaliseringens effekter är komplicerade vilket kan orsaka problem. Samtidigt om man talar om doping så finns det olika syn på varför man kanske dopar sig mer i vissa än andra länder, samt att man de länder som inte dopar sig kanske visst gör det men inte åker fast (Gudiol 2013).

Det som jag menar kan bli problemet för de som applicerar SCCT-modellen i global skala är att medan acceptansen mot doping i Ryssland känns ganska så hög så är den i Sverige väldigt låg. Därför bör anpassningen av kommunikationen förutom påverkan av historia och relationer också påverkas av de skillnader i normer och värderingar som finns mellan olika befolkningsgrupper på jorden. Kanske är jag lite långsökt nu eller rent utav ute på tunn is, men det var en tankebana som öppnades i samband med teoriträffen och dopingsavslöjanden vi stötte på så jag bestämde mig för att dela med mig av mina tankar likväl.

Sjarapova (Sharapova 2016) själv tar på sig fullt ansvar, hon informerar allmänheten, hon spekulerar dock lite men inte mycket. Hon är öppen och låter media ställa frågor, samt är sin egen talesperson. Swann (2014:158f) rekommenderar bland annat att man vid en kris sätter allmänheten först, tar på sig ansvaret, är ärlig, tar emot pressens frågor och utser en talesperson. Sjarapova agerar faktiskt utifrån att detta är en kris därför borde det också vara en. Annars kan jag ibland tycka att det är ganska svårt att avgöra vad som är en kris eller inte.

Om vi tittar på den företagsmässiga biten av Sjarapovas dopinghärva så har väldigt många företag valt att avbryta sina kontrakt med henne, dock så har head valt att fortsätta samarbetet (Törner 2016). Head tycker alltså att det är ok att dopa sig så länge man gör det av misstag?

Förbundsmässig så fick friidrottsförbundet utstå hård kritik för sin hantering av fallet Aregawi. Och medias rubriksättning berättar om vad Aregawis klubb hade att se fram emot – “Hammarby håller krismöte om Aregawi” (Nordenhell 2016). Framing hoppar vi över att prata om, medias makt är vad den är. Men en kris blir väl en kris när den stora massa anser att det är en kris, inte när du som organisation anser att det är en.

 

Referenser:

Coombs, W Timothy & Holladay, Sherry. (2010). PR Strategy and Application – Managing Influence. Första upplagan. West Sussex: Blackwell Publishing.

Gudiol, Josef. (2013). I vissa länder dopar man sig mer än i andra. http://tranastyrka.se/doping-inom-friidrotten/ [Hämtad 2016-03-12]

Durefelt, Filip. (2016). Aregawi kan stängas av i åtta år. http://www.svt.se/sport/friidrott/svenska-friidrottsforbundet-moter-pressen/ [Hämtad 2016-03-12]

Milton-Smith, John. (2002). Ethics, the Olympics and the Search for Global Values. Journal of Business Ethics, 35(2), pp.131-142.

Reuters. (2016). Russia tennis chief still expects Sharapova to play at Olympics. http://www.reuters.com/article/us-tennis-sharapova-russia-idUSKCN0WA0SJ [Hämtad 2016-03-12]

Roos, Pontus. (2016a). Maria Sjarapova erkänner doping.      http://www.dn.se/sport/maria-sjarapova-erkanner-dopning/ [Hämtad 2016-03-12]

Roos, Pontus. (2016b). Sjarapovas medicin ska användas i max sex veckor. http://www.dn.se/sport/sjarapovas-medicin-ska-anvandas-i-max-sex-veckor/ [Hämtad 2016-03-12]

Sharapova, Maria. (2016). Youtube – Maria Sharapova Press Conference March 7th 2016 12:00 PM PST. https://www.youtube.com/watch?v=vWxoG3FrmlU [Hämtad 2016-03-12]

Swann, Patricia (2014) Cases in public relations management – the rise of social media and activism. 2a upplagan. Routledge

Törner, Amanda. (2016). Head fortsätter att sponsra Maria Sjarapova. http://www.dagensmedia.se/medier/event-sponsring/head-forsatter-sponsra-maria-sjarapova-6432559 [Hämtad 2016-03-12]

 

Policyskifte

Hur skapar och vidhåller man ett gott anseende? Ett rykte så starkt att människor är villiga att stå i ur skur för att få ta del av varumärket. Varumärken som lyckas med detta har oftast fanatiska anhängare på samma sätt som idrottslag har. Detta tänker jag att just Apple har. Coombs och Holladay (2010:170) menar att ett bra rykte kan ge ett helt gäng fördelar, däribland: Fler kunder. Motiverade anställda. Intresse för utomstående att investera. Mer tillfredsställda anställda. Man skulle väl kunna räkna upp en rad företag som man tycker lyckas i detta: Apple, Ikea, Patagonia med mera. Själv har jag arbetat för företag som lyckas i vissa anseenden men misslyckas i andra vilket får mig att tro att det är väldigt lätt att dåligt rykte sprids så länge det bara existerar ett litet uns av missnöje.

Rykteshantering är kanske något av det viktigaste som finns idag för såväl stora som små företag. Det som känns kanske mest ironiskt är hur vår egen bransch alltid jobbar i konstant motvind i och med det egna ryktet (Örum 2014). När man skrapar lite på ytan så verkar ingen nöjd (Wisterberg 2012). Vad signalerar det egentligen om branschen i sig? Tack herr Wisterberg (2012) och Dagens Media för den upplyftande undersökningen. Kanske kommer den nu pågående skiftningen bort från ordet PR-  och till kommunikations-byrå fungera?

Vi tar några steg bort från den branschen och tittar på vad som händer med det aktiva- och förebyggande arbetet med anseendet i andra frågor. Jag gillar ju att använda Patagonia som exempel, som för något år sedan var det på tapeten hur man använda etiskt tveksamma metoder i hanteringen av de djur man använder ullen ifrån (Michaelson 2015). Patagonias leverantör Ovis 21 använde helt klart moraliskt och djur-etiskt tveksamma metoder i behandlingen av fåren (Graham 2015). Man gick ganska fort ut från Patagonias håll och tog ställning (The Cleanest Line 2015), och visade upp en sällan skådad transparens, samtidigt som man lämnade kommentatorsfältet öppet så att en forumdiskussion kunde fortgå. Coombs och Holliday (2010:209) menar att det är på ett liknande sätt issues management kan fungera, men utgången av diskussionerna blir svårare att kontrollera. Man menar också att innebörden av issues management handlar om att ändra och sätta en standard för hur man handlar och agerar i bestämda situationer (Coombs & Holliday 2010:204). Patagonia handlar i så fall tydligt inom ramarna för issues management. Eftersom de i tydligt går ut och visar på hur de genom åren ändrat sin policy för att få en sundare djurvård inte bara för det egna varumärket utan även för branschen i stort. En väldigt fin form av issues management som förmodligen också kommer leda till ett högre anseende, då människor vill ta del av varumärkets transparens och öppenhet genom att konsumera det. Det är spännande att se hur företags kriser eller nästan-kriser kan påverka issues managementarbetet. Men ett väl förberett företag har arbetat ut sina riktlinjer för olika händelser redan innan de händer. Den planerade kommunikationen borde därför bli allt viktigare i ett samhälle där kommunikationen strömmar snabbare.

Ps. Kommentarerna på Patagonias inlägg hos The Cleanest Line är fantastiskt roligt, läs!

Skärmklipp 2016-03-31 16.42.25

 

Referenser:

Coombs, W Timothy & Holladay, Sherry. (2010). PR Strategy and Application – Managing Influence. Första upplagan. West Sussex: Blackwell Publishing.

Graham, Marty. (2015). Buisness insider – A horrifying new PETA video shows Patagonia’s wool supplier skinning and mutilating live lambs. http://uk.businessinsider.com/r-peta-animal-cruelty-video-prompts-probe-by-apparel-maker-patagonia-2015-8?r=US&IR=T [Hämtad 2016-03-09]

Michelson, Megan. (2015).Outside Online – What Patagonia Has to Say About That Horrifying PETA Video – The company’s response was fast. And honest. http://www.outsideonline.com/2058666/mystery-ranchs-new-backpacks-bring-special-ops-standards-masses [Hämtad 2016-03-09]

The Cleanest Line. (2015). The Cleanest Line – PETA’s Wool Video [Updated]. http://www.thecleanestline.com/2015/08/petas-wool-video.html [2016-03-09]

Wisterberg, Erik. (2012). Dagens media – Så tycker PR-konsuletena om sitt jobb egentligen. http://www.dagensmedia.se/medier/pr/sa-tycker-pr-konsulterna-om-sitt-jobb-egentligen-6119637 [2016-03-09]

Örum, Oscar. (2014). Dagens opinion – Patrik Westander: Byråernas fel att pr-branschen har dåligt rykte. http://dagensopinion.se/patrik-westander-byr%C3%A5ernas-fel-att-branschen-har-d%C3%A5ligt-rykte [Hämtad 2016-03-09]

BILDKÄLLA:

The Cleanest Line. (2015). The Cleanest Line – PETA’s Wool Video [Updated]. http://www.thecleanestline.com/2015/08/petas-wool-video.html [2016-03-31]

 

Kommunikalisten

Något vi om och om har fått lära oss under vår utbildning är vikten av goda relationer med media. Samtidigt som vi får höra om hur journalister skall vara på sin vakt då det kommer till att bli vänner med oss kommunikatörer/PR-människor, då vi har klara objektiv medan journalisten jobbar mer mot att få fram en sanning. Sanningen kan nog ofta uppfattas som något ganska så abstrakt. Det känns tråkigt att det måste finnas en konflikt mellan de två arbetsgrupperna samt att man lär sig om konflikten redan i skolan, speciellt när journalister ofta går över till att arbeta som kommunikatörer/PR-människor och kommunikatören mer och mer försöker producera eget journalistiskt material. I mitt huvud så blir det då självklart att det är bättre att vi lär av varandra istället för att ligga i konflikt.

Vi kommunikatörer lär oss tänka som journalister, eftersom vi ska serva med information (Swann 2014:96f), som journalisten sedan kan publicera i sin kanal, en kanal där målgrupper finns eller potentiella målgrupper. Kommunikatörer utbildas också i att producera egna ”nyheter” där organisationens intressen ligger i fokus (Swann 2014:97). Tidningarna drivs till klickjournalistik, där snabba beslut ska tas och massor med snabbt innehåll ska publiceras. Färre journalister på tidningarna och mer som hoppar över till kommunikationsbranschen (Hedmark 2015). Klickjournalistiken är ett hot mot demokratin (Anesten 2015), och jag tror faktiskt delvis att detta kan stämma. För vem ska göra den grävande opåverkade journalistiken när det alltid finns ett intresse som driver en nyhet, eller ett pressmeddelande eller innehåll i en viss riktning? I samma veva så finns det uppenbarligen en efterfrågan på denna typ av journalistik. Samtidigt så är vi människor duktiga på att fylla ut behov, så därför tror jag nog att vi kommer se en utveckling där man kan läsa djupgående reportage istället för notiser på aftonbladet till exempel. Kanske kommer det komma fram en ny slags journalist som driver över kommunikatörer till journalist-sidan och som lär sig hur kommunikatören arbetar och på så sätt utnyttjar detta så som kommunikatören utnyttjar journalistens arbetsmetoder.

Det är spännande med de som tillhandahåller nyhetsinnehåll på Facebook, som KIT som Bonnier äger (kit.se 2015). De skulle revolutionera nyhetsrapporteringen på nätet, det kan jag inte svara på om de faktiskt har, men de är kanske där och skrapar på ytan i alla fall. AJ+ är bedriver även de nyhetsrapportering på Facebook, med starkt fokus på innehåll (ajplus.net u.å), de drivs av Al Jazeera, som finansieras av Quatar (Sabbagh 2012). Som ni hör så finns alltid ett intresse bakom det mesta. Något som inte alltid kan vara helt okontroversiellt. SVT och public service börjar kännas som en rätt unik företeelse vi har här i Sverige. Samtidigt som ni hör att jag vill värna om den ”objektiva sanningen” som journalister ska arbeta med, så undrar man ju egentligen vad den är? Det är ju egentligen något som är baserat på normer och värderingar och allt där emellan nerlagt i en mixer som alltid står på, och i slänger man nya värderingar och normer stup i kvarten. Och då är vi tillbaka i journalist- vs. kommunikatörskampen. Denna kamp kommer ha en naturlig gång. Jämnbalans kommer säkert aldrig uppnås och den ena sidan kommer alltid försöka bevisa på hur det egna intresset ska stå i fokus medan den andra måste få arbeta med att belysa huruvida det är bra eller dåligt. Den kampen driver på utvecklingen framåt, det kanske är bra som det är?

 

Referenser:

ajplus.net. (u.å). ajplus.net. http://www.ajplus.net [Hämtad 2016-03-02]

Anesten, Oskar. (2015). Svt kultur – Mediekrisen sammanfattas i ny bok. http://www.svt.se/kultur/mediekrisen-sammanfattas-i-ny-bok [Hämtad 2016-03-02]

Hedmark, Lina. (2015). Svt öst – Fler kommunikatörer, färre journalister. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/fler-kommunikatorer-farre-journalister [Hämtad 2016-03-02]

kit.se. (2015). kit.se – Det här är kit. https://kit.se/2015/04/16/19936/det-har-ar-kit/ [Hämtad 2016-03-02]

Sabbagh, Dan. (2012). The Guardian – Al-Jazeera’s political independence questioned amid Qatar intervention http://www.theguardian.com/media/2012/sep/30/al-jazeera-independence-questioned-qatar [Hämtad 2016-03-02]

Swann, Patricia (2014) Cases in public relations management – the rise of social media and activism. 2a upplagan. Routledge

 

CSR-kappan

Jag gillar företag som tar ansvar och faktiskt visar att de gör det, så länge det inte är uppenbart skrytsamt. Om det är estetiskt tilltalande samt gjort på ett smidigt sätt så påverkas jag absolut. Lyckas man som företag dessutom tala till mina värderingar så kan du nästa ge dig på att jag på något sätt har köpt eller brukat de varor, tjänster eller service som detta företag innehar.

ww_header_copy
Bildkälla: Patagonia.com

Patagonia är ett sådant företag som med sina dokumentärfilmer lockar mig till att bli snudd till aktivist för varumärket. Bland annat sin Worn Wear- ”kampanj” (Patagonia u.å). För det är väl en kampanj men samtidigt så är det på något sätt en rörelse. Mikro-dokumentärfilmen som de släppte i samband med kampanjen beskriver flertalet individers bruk av Patagonias kläder och de historier som kläderna berättar (Patagonia 2013). Patagonia uppmanar att bromsa på konsumtionen och växa på ett hållbart sätt, istället för att växa på ett dåligt sätt i ett slit- och slängsamhälle (Mackinnon 2015). Lite motsägelsefullt ifrån ett företag på 2000-talet om ni frågar mig och säkert skulle även Kotler ha sina invändningar..

Susanne Sweet (2012) talar om CSR och hållbarhet som ett sätt att spara på resurserna för framtida generationer (Sweet 2012:135). Det handlar om konsumera mindre för att fotavtrycket inte ska påverka eftervärlden för mycket och kan man samtidigt lyckas med det men ändå växa som varumärke så har man lyckats menar Patagonias företrädare (New Yorker 2015). Sweet (2012:143) är också inne på hur det globala fotavtrycket finns som fokus inom ekonomin och man talar om kapitalism 4.0 eller ekologisk ekonomi som ett ansvar mot naturtillgångarna. Även Swann (2014) fyller i och pekar på hur aktivister har påskyndat företags ansvarstagande gentemot omvärlden och dess resurser (Swann 2014:41). Sweet (2012) och Swann (2014) är båda inne på hur man som företag bör arbeta för att tänka på eftervärlden.

Enligt mig ligger Patagonia lite före sin tid, eller i alla fall lite före sina konkurrenter. Medan Sweet (2012:143) nämner kapitalism 4.0 som relativt nya begrepp, så verkar det vara något som Patagonia starkt har anammat och de kliver in och gör anspråk på hållbarhetstänket som klädmärke. Samtidigt så fortsätter Patagonia att växa, trotts att de skänker bort 1% av sina vinster varje år (pymnts.com 2015). Samt att de aktivt åker ut och lagar folks gamla kläder istället för att be kunden handla nya. Marknadschefer världen över måste sitta och gapa över hur detta går ihop.

Samtidigt så känns det väldigt bakvänt att man kan driva företag som ska generera sälj och samtidigt rädda världen. Förbruka världens resurser men ändå rädda den iklädd Patagonias kläder, hur går en sådan sak egentligen ihop? Det handlar nog om symbolik, eller vad tror ni? Är CSR bara en kappa man kan klä på sig för att tillfredsställa en aktivistgrupp. Generera sälj gentemot en grupp som vill ta ställning genom det man ikläder sig. Jag köper alltså en symbol, ett ställningstagande. Genom att handla en vara som står för värderingar så konsumerar man på ett självuppfyllande sätt (Svensson & Östberg 2013:59). Patagonia har lyckats sälja varor till mig, de kanske också gör mycket gott? Jag skulle dock vara väldigt intresserad att se hur mycket ont som görs gentemot det goda? Samtidigt kvarstår det faktum att Patagonia arbetat med detta i över 20år medan andra företag bara vill sälja en produkt till mig utan att göra något för eftervärlden, i dessa tankebanor blir det ju lätt att välja vilket varumärke jag ska handla ifrån i mina ögon.

 

Referenser:

Mackinnon, J. B. (2015). Patagonia’s Anti-Growth Strategy. http://www.newyorker.com/business/currency/patagonias-anti-growth-strategy [Hämtad 2016-02-28]

Patagonia. (u.å). Worn Wear – The stories we wear.  http://wornwear.patagonia.com/  [Hämtad 2016-02-28]

Patagonia. (2013). Worn Wear: a Film About the Stories We Wear | Presented by Patagonia. https://www.youtube.com/watch?v=z20CjCim8DM [Hämtad 2016-02-28]

pymnts.com. (2015). Retail growth by not growing. http://www.pymnts.com/in-depth/2015/retail-growth-by-not-growing/ [Hämtad 2016-02-28]

Svensson, Peter. Östberg, Jacob. 2013. Marknadsföring, människor och interaktion. Lund: Studentlitteratur.

Swann, Patricia (2014) Cases in public relations management – the rise of social media and activism. 2a uppl. Routledge

Sweet, Susanne. (2012). Marknadsföring och konsumenter. I Borglund, Tommy, De Geer, Hans & Sweet, Susanne (red). Corporate Social Responsibility – En guide till företagets ansvar. Första upplagan. Stockholm: Författarna & Sanoma Utbildning AB

BILDKÄLLA

PATAGONIA.COM – http://www.patagonia.com/eu/enGB/common-threads/ [Hämtad 2016-03-31]