Hur ska man förhålla sig?

 

Public relations, formar mer av vår vardag än vad vi tror. PR handlar om att influera via relationer. Alltså är vi bara fria från PR i begynnelsen av vårt liv samt när vi handlar genom impulser som är djupt fysiologiska, däribland kanske reptilhjärnan ska räknas in. För väldigt många av våra andra handlingar påverkas av vår historik med omgivningen, alltså blir det väldigt få med undantag för de barnen som växer upp med djuren i djungeln likt Mowgli som klarar sig oskadda från PR. Om nu inte djuren i skogen också utövar PR på Mowgli? Med tydlig risk om att uttala mig för djupt bortom min egen kapacitet så byter vi riktning inom ämnet. PR-utövare har skyldigheter och förhållningsregler, PR-taktiker kan lätt vändas till sin egen fördel och mörklägga konkurrenters verksamhet. Precis som media har skyldigheter att berätta om verkligheten så bör även PR-utövare känna en skyldighet att berätta om verkligheten.

PR och etik är ett spännande ämne, mycket baseras på vad som har skett med mänskligheten och vad som är normen hos den stora massan, vår gemensamma föreställning om vad som är norm kontra abnormt. Vilka förhållningsregler har företag idag? Enligt Windell (2012) så har medierna ett stort ansvar här då det kommer till deras rapportering, de har där makten att sätta agendan genom att det som rapporteras sedermera uppfattas som norm för hur företag ska bete sig (2012:17). Huruvida media verkligen påverkar normen eller mer följer den vet jag icke och vågar heller inte spekulera i det, men det kanske ligger något i det Windell (2012) pratar om. Lucas (2016) berättar om hur styrelserna misslyckas med sitt CSR arbete, vilket indirekt stödjer Windells (2012) resonemang om att medierna styr utgången för vad som blir företagens etiska norm. Ulf Sandström uttalar sig i Lucas (2016) artikel och menar att Sverige idag inte har en tillräckligt hård ansvarskultur. Själv tycker jag att man ganska ofta hör att det talas om ansvar i media. Dock så kanske det saknas opportunister som tar på sig ansvar i hopp om positiv publicitet. Jag läste nyligen om kvicksilvertunnorna i Sundsvalls hamn (Östberg 2016). Där ansvaret fortfarande inte är fastställt, demokrati tar tid. Ansvar tar tid, men i detta fall önskar man bara att någon tog på sig att sanera. Det skulle kanske till och med kunna generera bra PR att faktiskt ta ansvar för framtiden. Eller vad tror ni?

Det är nästan lite tabu att i Sverige försöka visa sig duktig och visa upp sin bra sida. Man misstros ganska så fort om man inte med tydlig förankring kan förklara varför man är bra på det man är bra på. Kanske är detta en av anledningarna till att PR ofta uppfattas som manipulativt och därför svartmålas. Även Coombs (2010) är inne på att PR har ett ganska taskigt ryckte och är även han inne på hur media framställer PR i sina kanaler (2010:19f). Så hur ska jag som framtida yrkesutövare ställa mig till detta då jag ska ut i arbetslivet och utöva det jag lärt mig? Känns ibland som man är i en hopplös spiral, där transparens förespråkas. Transparens, som mer verkar kunna fungera som ett strategiskt drag än ärlighet.

Källor:

Coombs, W Timothy & Holladay, Sherry (2010) PR Strategy and Application – Managing Influence. Första upplagan. West Sussex: Blackwell Publishing.

Lucas, Dan (2016) DN.se – Styrelserna brister i sitt etikarbete. http://www.dn.se/arkiv/dn-ekonomi/styrelserna-brister-i-sitt-etikarbete/ [Hämtad-02-22]

Winsell, Karolina. (2012). Företagens ansvar. I Borglund, Tommy, De Geer, Hans & Sweet, Susanne (red). Corporate Social Responsibility – En guide till företagets ansvar. Första upplagan. Stockholm: Författarna & Sanoma Utbildning AB. s, 11-30

Östberg, Anita (2016) Sundsvalls Tidning – Ärendet hos länsstyrelsen sedan 1960-talet – nu startas ny utredning om kvicksilvertunnorna i Sundsvallsbukten. http://www.st.nu/medelpad/sundsvall/arendet-hos-lansstyrelsen-sedan-1960-talet-nu-startas-ny-utredning-om-kvicksilvertunnorna-i-sundsvallsbukten [Hämtad 2016-02-24] 

 

Vilken sorts aktivist vill du bli? (tema 2)

Vem kan bli aktivist, och varför vill man eller vill man inte bli en? Behöver vi bli aktivister?

Varför känns det som att ordet ofta är synonymt med negativa gärningar? Kan det ha med nationalencyklopedins förklaring utav ordet:

“Aktivism, militant politisk rörelse som verkar för aktivt ingripande i krig eller aktivt motstånd mot t.ex. en ockupationsmakt.

Nationalencyklopedin 2016

Eller har det kanske med mitt eget bagage att göra? Nåväl, ni kanske inte alla är lika trångsynta som mig som i detta fall tidigare valt att ha ett ganska enkelspårigt förhållande till termen. Jag har förmodligen också influerats medias rapportering, hur man visar upp aktivism i TV-serier och filmer. Förmodligen blir jag influerad av alla dessa olika källor som spär på en bild av aktivisten som en person som bär kamouflage-färgat, mer än gärna bryter mot lagen och förmodligen har kastat något över ett kravallstaket samt blivit ”tårgasad” minst en gång i sitt liv. En stereotyp bild helt klart. Varför ska då jag bli en sådan?

Coombs och Holladay (2010:82) diskuterar flertalet definitioner av aktivism. Den jag fastnar för är den som Coombs och Holladay och även jag hämtat från från Smith och Furguson (2001:292) som menar att aktivister är organiserade och har i huvudsyfte att influera. Vilket känns lite mer mjukt än beskrivningen från nationalencyklopedin. Public relations ämnar också influera sina publics för framgångsrika relationer. Jag bör med tanke på min utbildning se på aktivister som individer som tagit ställning i en frågeställning. Borde jag inte sätta mig in i den aktiva publiken för att förstå den?

En hel radda frågor dyker upp. Vad gör aktivisten? På vilket sätt för denne fram sina argument? Får vi ens veta vad aktivisterna gör eller hamnar fokus ofta på de gärningar aktivisten begått i sin jakt på att influera?

Bör man bli en aktivist då, kommer jag verkligen få fram mitt budskap? Av den bild jag får i media så är det tveksamt. Vissa är människorättskämpar med all rätt. Andra är terrorister eller är de aktivister. Ja var går skiljelinjen? Detta har debatterats förut (SVT 2011). En del är så obetydliga att artiklarna går över i att handla om hur säkerheten har brustit hos DN och TT (DN 2011; SVT 2016), istället för att handla om vad aktivisterna har för budskap. Coombs och Holladay (2001:114f) för ett intressant resonemang om hur media väljer att rama in sina nyheter efter vad de tror är intressant för sin publik. Om jag spekulerar lite i fallen DN och TT så fann nog journalisterna nyhetsvärdet i det direkt geografiska närliggande än i det som aktivisterna ville förmedla och som också blir mer påtagligt 250 mil bort. Är det då värt det? Jag är rädd för att bli missförstådd, ha fel samt att det jag valt att stå för är falskt. Fredrik Wikingsson resonerar när han får liknande frågor i Babels studio (YouTube 2013), jag känner igen mig.

Jag ska ärligt säga att jag väldigt ofta brister i min kritik mot media och ofta ser till den enkla beskrivningen som matas ut. Aktivisten är si och så eftersom denne har handlat som den har gjort. Men varför? Nivåskattningen ser olika ut för olika delar av världen. Här i fredliga norden har vi svårt att relatera till krigshändelser därför tenderar vi att söka efter andra saker att ta ställning inom. Som miljön och en hållbar framtid för den kommande generationen. Det nämns att vi bojkottar vissa företag eller produkter på grund av vad de står för (Sweet 2012:162). Det är dock sällan aktivismen övergår i någon mer extrem handling känns det som och det är förmodligen sunt i alla fall i tider av fred.

Med internets framväxt så blir det också mer enkelt att ta ställning i frågor något som även Coombs och Holladay (2010:84,91) nämner. Kanske är det dags att bli en vardagsaktivist som står upp för fjuttiga saker på Twitter, bara för rucka lite på sin komfortzon det är ju trotts allt lättare nu än förut.

Källor:

Coombs, W Timothy & Holladay, Sherry (2010) PR Strategy and Application – Managing Influence. Första upplagan. West Sussex: Blackwell Publishing.

DN (2011) DN – Aktivister tog sig in i DN:s reception. http://www.dn.se/nyheter/sverige/aktivister-tog-sig-in-i-dns-reception/ [hämtad 2016-02-17]

NE (2016) Nationalencyklopedin – Aktivism http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/aktivism [hämtad 2016-02-17]

Smith, Michael F., & Ferguson, Denise P. (2001) Activism. I Heath, Robert L. (red). Handbook of public relations. Thousand Oaks, California. Sage Publications. s 291-300

SVT (2011) Erik Nielsen – “De är terrorister – inte aktivister”. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/smaland/de-ar-terrorister-inte-aktivister [hämtad 2016-02-17]

SVT (2016) Helena Zachariasson – Demonstranter tog sig in på TT. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/uppgifter-demonstranter-har-tagit-sig-in-pa-tt [hämtad 2016-02-17]

Sweet, Susanne (2012) Marknadsföring och Konsumenter. I Borglund, Tommy, De Geer, Hans & Sweet, Susanne (red). Corporate Social Responsibility – En guide till företagets ansvar. Första upplagan. Stockholm: Författarna & Sanoma Utbildning AB.

YouTube (2013) Wikingsson om aktivism. https://www.youtube.com/watch?v=41Tq187xtzI [hämtad 2016-02-17]

 

Hej alla läsare!

Hej bloggen!

Vet man någonsin vem man är egentligen? Man kan ha en uppfattning om vem man är men den stämmer väl sällan helt hundra överens med vad någon annan har för bild av dig. Jag heter John Nilsson. Om jag ska ge mig själv några motsägelsefulla attribut så är det väl att jag är vänlig men inte snäll, schysst men inte rättvis, orädd men inte modig. I den här bloggen kommer jag diskutera kommunikationshändelser och behandla dem gentemot teori. Spännande va?!

Jag cyklade förra året runt 350mil, åkte snudd på 100 mil längdskidor och sov under bar himmel i Tyskland. Mitt stora äventyr 2015 var att cykla mellan Köpenhamn och Nice. Ett minne för livet som man brukar säga. Som inte bara gav mig en för tillfället något slankare kropp utan även lärdomar om mig själv och hur jag fungerar i olika situationer.

19859374061_655803a358_k

Jag har bloggat förut. Runt 2008 drev jag med kompisar en e-sportblogg som hade 250-310 tusen besök om året. Den bloggen var med tanke på antalet besök väldigt intern, brysk och skämtsam, men berörde ändå på något vis ändå fler än vad som var tänkt. Så kommer det inte bli denna gång.

Kurserna jag läser denna termin är: C1, C2, kommunikationsvärde för organisationer, retorik och sports management. Där jag ser den sistnämnda som en höjdpunkt och sporre för att inte tappa läslusten detta år. 37,5 poäng har jag läst förut så det borde fungera bra. Denna termin kommer jag även att arbeta lite extra i skidskola samt att jag ska jobba på ett event i riksgränsen i vår. Jag hoppas C1 kommer bidra till en bredd i min repertoar, men samtidigt kommer det bli tufft att läsa så mycket på egen hand. Att skriva blogg i sig kommer bli utmanande, men jag hoppas jag kan attrahera någon… Om inte med texten så kanske jag får kasta in lite spektakulära bilder eller kanske någon film. Vad tror ni videoblogg i något inlägg kanske?

Nog om mig och mer fokus på kommunikationen. Det finns mycket som intresserar mig inom kommunikationsfältet. Allt ifrån intern kommunikation och hur man arbetar med den för att optimera sin organisation, till marknadskommunikation och vad som är ett effektfullt budskap som når den planerade målgruppen. CSR intresserar mig också samt kriskommunikation. Jag är allätare helt enkelt. Jag gillar när det finns ett helhetstänk för annars kanske den fina kampanjen faller som ett korthus om samma företag har en urusel kommunikation med sina kunder, då känner man spontant att det känns trist.

Jag vill passa på att hälsa till Jonathan Medin som åkte längd med mig idag!

IMG_2569

Nåväl, mer om mig kan man få reda på om man bjuder mig på kaffe eller om man frågar snällt.

Hoppas ni återkommer.